Efter visst funderande och jamforande av priser beslutade vi oss alltsa for att ta bussen fran Yangshou till Hainan dar stranden vantade. Bussen skulle ta 24 timmar och mannen pa resebyran visade en bild pa en flaschig buss med sangar ombord. "Typ som den har, fast lite annorlunda" sa han.

Nar vi val hade hittat ratt buss och overtalat busschaufforen att ta vara stora ryggsackar i lastutrymmet som var fullt av spannmal kunde jag knappt sluta skratta. Det visade sig att var "Luxury nightbus" var en buss fullproppad med kineser pa britsar fran tak till golv. Jag kallar dem britsar for de var precis lika breda som mina hofter och rackte inte till for att jag skulle kunna stracka ut mina dryga 170 cm.

Jag fick en brits i mitten av bussen hogst upp i taket. Jonna lyckades med teckensprak byta till sig britsen bredvid mig.

Att jag inte hade nagot fonster vid min sida betydde att jag fick ligga och balansera pa min brits och halla mig i for allt vad jag var vard nar bussen skumpade fram pa vagarna. Det blev inte mycket sova av, men som tur var akte vi genom ett fantastiskt landskap och jag hade nya favoriten Milow att lyssna pa i min walkman. Nar jag trottnade pa landskapet lag jag och tittade pa kineserna som fes, spottade vindruvekarnor pa varandra och skrek upprort till varandra.

Ok, rubriken ar nagot overdriven, det var ingen helvetesresa. Vi klarade oss med livet i behall och det var helt klart en upplevelse jag inte vill vara utan. Och det som motte oss nar vi antligen kom fram till Sanya pa on Hainan gar att beskriva utan overdrifter med ett ord - PARADISET!

Vi bor pa ett jattetrevligt youth hostel och stranden ar vit och havet ar turkost. Toppa det med lite god kinamat och det anda jag saknar ar mina kara dar hemma.

Bild 1: Forsokte ta bilder som skulle forklara hur bussen ser ut, den har ar tagen over oversta skiktit med britsar.

Bild 2: Paradiset